Isle of Wight är en fantastiskt fin ö visade det sig. Vi tog lokalbussen från vår hamn i Bembridge, längs sydöstra kusten med fantastiska sandstränder och badorter, över ön med böljande jordbrukslandskap upp till staden Cowes som ligger längst upp i norr vid the Solent.
Cowes är Englands motsvarighet till Marstrand. Allt handlar om segling. Varenda butik, restaurang, café osv har seglingstema, det passar ju oss bra.
Vi njöt av stämningen och folklivet och köpte var sin portion fish and chips. Dessa skulle kunna ha mättat en hel familj, med gäster! Vi åt upp all fisk, som var superfin, men blev tvungna att lämna en del pommes och frityrpanering.
Bussturen tillbaka gick genom den nordöstra delen av Isle of Wight.
På söndag lämnade vi, tillsammans med alla andra båtar, hamnen i Bembridge när tidvattnet hade stigit tillräckligt för att ta sig ut. Vi styrde mot Brighton, dessvärre hade vi strömmarna emot oss hela vägen, vilket vi räknat med. Vi fick en riktigt härlig dag på sjön, lagom varmt och soligt, bra vindar och trevligt sällskap.
Framme i Brighton anropade vi, som sig bör, hamnkaptenen och blev anvisade en plats. Fredrik gjorde en strålande tilläggning i den starka strömmen.
Måndagsförmiddagen ägnade vi åt tvätt av båt och kläder. Sen tog vi en promenad i Brighton som visade flera olika sidor: den fina strandpromenaden med the Madeira Terrace som tyvärr håller på att förfalla, the Lanes med sina trånga gränder, fina butiker och restauranger, the North Laine som är en mer avslappnad och bohemisk stadsdel, samt de centrala delarna som är en modern stad. 
Ett annorlunda inslag är the Royal Pavillion, ett palats som går i indisk stil och byggdes av Prince George av
Wales i början av 1800-talet.
Kl 8 på tisdag morgon lämnade vi Brighton och seglade mot Dover. Fin segling med slör hela dagen. De fantastiska vita klipporna följde oss nästan hela vägen.
När vi rundade udden Dungerness var det väldigt stökig sjö, höga vågor som kom från alla håll. På VHF-radion kunde vi följa ett sjödrama: en mindre segelbåt hade brutit bommen och hade även problem med motorn. Dover coast guard och båten i fråga hade radiokontakt varje halvtimma och vi kunde följa utvecklingen – spännande! Det gick bra för båten, den lyckades ta sig in till hamnen i Dover.
Västra inloppet i Dover kan bjuda på svår sjö. Det är alltid stark ström förbi och vid endast medelstark vind blir det riktigt guppigt. Östra inloppet är å andra sidan livligt trafikerat av färjetrafik.
I Dover är det ett absolut måste att anropa Dover Port Control 2 nm utanför för att få tillstånd att gå in i hamnen. Detta skall bekräftas med ytterligare ett anrop strax utanför pirarna för att få tillstånd att gå mot marinan. Dessutom skall man anropa Dover Marina innan man går in i där för att få en plats anvisad.
Väl inne i marinan hade vi lite ”otur” när vi skulle lägga till. Plats E67 behöver en ny elstolpe.
Efter en snabb sväng på stan på onsdag förmiddag lämnar vi marinan när portarna öppnar och vi styr nu mot Oostende i Belgien. När man korsar Engelska kanalens farleder för lastfartyg är det väldigt viktigt att göra detta vinkelrätt. Detta för att komma över den hårt trafikerade farleden så fort som möjligt. När vi passerade var det inga problem alls.
Vinden avtog framåt kvällen och vi angjorde Oostende kl 2.30 natten mot torsdag. Det visade sig att en bekant från Göteborg, Robert Hellman, låg i samma hamn med sin Regina 43, på väg söderut. Vi tog en snabb kaffe tillsammans ombord på Bubbel innan han kastade loss på torsdag morgon.
Sol, bad och turistande har vi ägnat oss åt här och i morgon bitti lämnar vi och seglar norrut.
Nu ska vi äta vitvinskokta musslor och pommes frites, mums!
Här kommer timelaps från vardagen på sjön i Bubbel:
S/Y Bubbel 
Wow, en sån fantastisk resa ni gör!! Tack för att ni delar med er. Så kul att följa er rutt. Men som ni vet, är det fantastiskt hemma oxå. Magisk sommar! En fortsatt härlig tid önskar vi er.
Herr & Fru W🌻😘
GillaGillad av 1 person